Motaggsvampen, motaggsvampen.

Full av hemligheter.

Delar inte gärna med sig av den blå färgen.

 Bland tallarna på Uppsalaåsen kan man hitta den. 

Rund och bullig, med vitt svampkött.

En kastrull och en "slow-cooker".

Igår plockade jag svampen, skar den i bitar och lade ett kilo svamp  och två liter vatten i vardera grytan.

Det fick koka en timme ungefär, sedan stängde jag av värmen och lät det stå över natten.

I dag har jag värmt upp det igen, höjt pH (en matsked ammoniak) och lagt i garn. Sedan gick jag iväg och gjorde annat ett par timmar.

Något Häxan har listat ut är att  motaggsvampen vill ha det hett, konstant hett, gärna från alla sidor.

I pannmuren blir kanterna också varma när man eldat ett tag. I pannmuren blir det blått av motaggsvampen.

Slow-cookern är ett försök att åstadkomma den hettan i mindre skala.

En annan sak Häxan har listat ut: lyft inte på locket! 

Därför gjorde jag annat ett par timmar.

Två timmar senare är garnet blått!

Här tog det längre tid att bli hett och jag frestades att lyfta på locket för att kolla temperaturen. 

Dumt visade det sig.

Inomhus blir inte färgerna så klara, men båda härvorna är tydligt blå. Den övre härvan har varit i kastrullen. Den är mörkast. Den undre är något ljusare, jag tjuvkikade på den!

Har man bara rätt svamp går det att få blått även av färsk, fin svamp.

Men det är klart, jag hade fått plats med mer svamp-mer färgämne om den varit torkad...